Så länge du är schysst mot din hund kan du våga dig på att prova på det mesta i er gemensamma träning! När det gäller just spårträning anser jag att man ska börja tidigt med den unga hunden. Träna framför allt redan då på att ha långa liggtider på spåren.
Så inledde Gunnar Langneström sin föreläsning om spår-, spårträning och om att våra hundar oftast klarar betydligt mer än vad vi som förare vågar tro.
Text och foto: Christoffer Frances. Teckning: Gunnar Langneström
Vem är Gunnar Langneström?
Gunnar, hemmahörande i Enköpingstrakten, har massor av erfarenhet med sig i bagaget och började inom SBK redan 1982. Han har tävlat i elitklass spår, sök och skydd. Han har utbildat ett flertal hundar till flygvapnet och inom ”bevakning” har han deltagit vid flera Svenska Mästerskap. Alltså ingen tvekan om att det är en mycket erfaren och meriterad herre som intog scenen och åhörarnas koncentrerade intresse.
Man ska börja tidigt med det som…
Hitta en favoritleksak och lek mycket med den tillsammans med din valp. I inlärningen är det bara er egen favoritleksak som sedan blir valpens första spårbelöning. När valpen kommit ut på spåret och till slut nosat sig fram till belöningen kommer den att känna igen doften av sin älskade favoritleksak. Här är det viktigt att tänka på att hunden ska leta sig fram till belöningen med hjälp av sitt nosarbete och inte hitta den med hjälp av synintryck!
Aha-Spår!
Kallar Gunnar de allra första valpspåren som han vill ha ca 15-20 meter långa, med vinden i ryggen och minst två timmars liggtid. När det är dags för valpen att prova på går man rakt, eller diagonalt emot spåret och viktigt är här att man låter valpen självständigt ta upp och utarbeta spåret. Hunden har då valt ett beteende som blir självförstärkande.
När valpen spårat upp sin favoritleksak/belöning är det oerhört viktigt med mycket positivt beröm och gemensam lek så att hunden får med sig en positiv bild av spårarbetet hem.
Molekyler är viktiga!
Ett så kallat personspår består av vatten– och fettlösliga molekyler. De vattenbaserade är flyktiga och försvinner ganska snabbt medan de fettlösliga molekylerna blir kvar och blir det som vi vill att hunden för största noggrannhet ska lära sig att spåra på. Det är därför det är viktigt att man som hundförare redan tidigt börjar träna på spår med lång liggtid. Ja, redan för en ung valp är det två (2) timmars liggtid som gäller, manar Gunnar åhörarna!
SBK:s bruksspår.
I appellklass som är nybörjarklassen är liggtiden på spåret ca 40-45 minuter! Svårt, svårt. I elitklass är liggtiden på spåret minst 90 minuter och upp till två timmar och på de spåren går de mest erfarna tävlingshundarna! Det borde vara tvärtom, eller hur, menar Gunnar.
Som förare måste du kunna läsa din hund och trycka på rätt knappar och individanpassa all träning.
Glöm inte bort att komma ihåg!
– Som förare måste du kunna läsa din hund och trycka på rätt knappar och individanpassa all träning. Har du fler än en hund så kom ihåg att de är individer och deras individuella träning måste anpassas efter var och en av dem.
Din hund måste själv få välja beteende för ett lyckat resultat. Låt den få arbeta som den vill! Men låt aldrig din hund få chansen att bakspåra! Om den gör det så följer du bara mjukt med, med en gummiarm och håller emot utan negativa ryck för hunden i linan. Är du mjuk och följsam här kommer din hund snabbt att vända om och ta spåret i rätt riktning och lära sig åt vilket håll spåret ska utarbetas för att komma till de högt värderade belöningarna.
Lär av andra!
Det är aldrig hundens fel om det går dåligt i träning eller tävling. Våga att titta på yngre hundförare och var öppen för alla tips och intryck. Det finns alltid hur mycket som helst att lära sig, fortsatte Gunnar.
Vi fortsätter på samma spår!
När valpen efter lite träning har arbetat upp en egen förväntan om en stundande belöning i att följa ett spår så kan vi lämnade tidiga övningarna och gå över till att träna ”minisökrutor” för att höja hundens säkerhet i spårupptaget och föremålsintresse.En hund som har stort föremålsintresse i vardagen behöver nödvändigtvis inte ha det i spårarbetet då detta arbete i sig kan vara oerhört självbelönande för våra hundar. Föremålsintresset är självklart viktigt i spåret eftersom vi också vill att hunden längs spåret ska markera olika utlagda föremål eller apporter.
MINISÖKÖVNINGAR
för att höja hundens föremålsintresse samt ökad säkerhet i att riktningsbestämma ett spår.
Minisökövningarna, som är indelade i tre steg, använder vi oss av för att höja hundens föremålsintresse och ökad säkerhet i hundens arbete med att riktningsbestämma spåret vid själva upptaget. Kom ihåg att alltid ha vinden i ryggen eller från sidan, påminner Gunnar oss om när han börjar berätta om.
– ÖVNING 1 –
I den första övningen ska föraren ha hunden kopplad (ej i stryphalsband) och till en medhjälpare överlämna en av hundens favoritleksaker så att hunden här får en positiv retning på föremålet! Därefter går medhjälparen iväg ca 5 meter med föremålet och lägger sig ned på marken och börjar här att markera en ruta om ca 1,5*1,5 m genom att lämna doftavtryck med händerna i marken. Hand-/doftavtrycken kallas för blindgömmor. Hundens favoritleksak göms i rutan vilket sedan tvingar hunden att använda luktsinnet för att finna föremålet och få ett positivt avslut.
När föremålet är gömt i rutan går medhjälparen lugnt bort från rutan och föraren låter sedan hunden spontant och utan kommando få undersöka rutan och som sagt finna föremålet genom att nosa/spåra upp det. Redan den unga valpen lär sig snabbt att det inte finns något att leta efter utanför doftmarkeringarna/blindgömmorna.
Tänk här på att inte ställa några krav på hunden eftersom den i det här läget inte har en aning om vad vi egentligen begär av den.
Fortsätt med Övning No 1 tills hunden utan retningar men med hög förväntan spontant vill leta efter ett föremål i en så kallad minisöksruta. Glöm bara inte bort att dessa nos-, spårövningar kräver mycket av hundens mentala kondition och de kan tröttna fort. Börja alltså bara med 2-3 övningar och bygg efter hand på din hunds nos- och spårkondition!
– ÖVNING 2 –
När du känner att din hund har en hög förväntan på den första minisöksövningen så är det dags att höja svårighetsgraden och hundens intresse att använda nosen för att spåra sig till en lyckad och positiv upplevelse och sluthandling. I den här andra övningen har rutan nu blivit 2*2 meter och det finns bara blindgömmor/handavtryck i den. Men, men, men i den bakre delen av rutan går ett spår ut cirka 20 meter och där lägger vi hundens belöning samtidigt som vi markerar detta lite extra med ett ordentligt handavtryck i marken. Spårläggaren måste därefter vara noggrann att gå i en vid båge bort från spåret och slutet så att inte hunden som ska tränas kan vinda in återgången och lockas att gena och gå över på det ”icke-spåret”. När man påbörjar den första övningarna i ”2:an” så ska hunden få se spårläggaren lägga upp rutans blindmarkeringar och därmed få en positiv retning, påminner Gunnar åhörarna om.
Hunden kommer att lägga mycket tid på att leta efter sitt föremål i rutan, men går snart över till att börja följa spåret ut ur rutan vilket leder fram till belöningen och en positiv minnesbild för hunden, fortsätter Gunnar att berätta.
– ÖVNING 3 –
I den här tredje minisöksövningen har spårläggaren kommit in från sidan när han har lagt upp rutan och spåret. När sedan föraren kommer fram från ett annat håll med hunden för att börja arbeta i ruta/spår finns det ingen vittring alls förrän den är i själva rutan. Här kommer det alltså att finna att det finns både ett till rutan ingående och ett utgående spår. Oj, nu blev det genast svårare för hunden eftersom den nu måste analysera och välja rätt riktning för att komma till sin belöning. Om din hund här skulle bakspåra, så var mycket noggrann med att inte låta den få göra det mer än max en koppellängd. Här följer du mjukt med koppellängden men stannar sedan och låter hunden självmant få arbeta sig tillbaka till rätt spårriktning. När du känner att din hund glider ut i rätt spårriktning så gör du alltid en snabb, mjuk och kontrollerad halvhalt innan ni fortsätter.
Även i den här tredje övningen får hunden en lätt positiv retning av spårläggaren innan man börjar, påminner vår föredragshållare oss om innan han avslutar minisöksdelen med orden,,,
Konkurrensspår.
En sak som Gunnar ständigt återkommer till under hela sitt föredrag är att vi som förare ska ”våga testa mer och att tänja på gränserna, hundarnas maximala prestation i spårarbetet ligger oftast i vårt eget tyckande”.
Hur många av oss har vågat träna spår med vår hund samtidigt som en eller två andra hundar/ekipage spårar inte bara precis intill utan även korsar vårt spår inte bara en utan flera gånger? Det här är en träningsmetod som Gunnar kallar ”Konkurrensspår” där hunden lär sig att låsa sig i sitt eget spårarbete och koncentrera sig på det utan att påverkas av yttre störningar.
Bra, rolig och nyttig träning. När du kommer ut på ditt första tävlingsspår i appellklass är det domare och tävlingsledare med i närheten. Runt omkring kanske det står lite publik som pratar om ditt och datt och är din hund inte tränad att arbeta och koncentrera sig trots störningar är risken stor att du här drabbas av problem. Även i de andra tävlingsklasserna är det funktionärer med och tittar på spårpåsläpp och upptag. I de så kallade IPO-grenarna går domaren och spårläggaren med och bedömer spårarbetet steg för steg. Bra om hunden ägnar sig åt sitt jobb och domaren åt sitt.
Du kan gärna börja den här övningen med en (1) konkurrerande hund, men snart gå över till att ni är tre (3) ekipage som spårtränar samtidigt och bredvid varandra och dessutom korsar varandras spår. När det är dags att spåra startar hundarna samtidigt.
Vid apporterna som ligger jämsides i de olika spåren väntar man in varandra och gör sedan gemensam omstart. Kom dock ihåg att apporterna ska ligga längst ut i spåren så att inte hundarna tar upp vittringen från de andra spårens apporter! Tänk på att om någon av er har en hund som är lägre i rang än de andra ska den få gå först så att den inte känner sig trängd av de andra och att du därmed riskerar att den tappar lusten att spåra!
.
Våga pröva spår med olika liggtider!
Under dagen med Gunnar framgår det klart att han vurmar mycket för att noggrann grundinlärning hos de unga hundarna, men när väl grunderna sitter där så ska man som förare våga testa olika typer av spår, underlag, liggtider.
Träna spårarbete på olika underlag. Men kom ihåg att träna in underlagen var för sig innan du binder ihop dem!
Eller som han sa i inledningen; – Så länge du är schysst mot din hund kan du inte förstöra något!
Ett och samma spår med olika liggtider låter ju kanske märkligt och svårt att genomföra. Men icke! Det kräver dock lite planering och samarbete med en träningskompis (=spårläggaren). Det positiva, för hunden, i den här spårträningen är att när den kommer ut på slutdelen av det färskare spåret blir doftbilden starkare och starkare och snart har man hunnit ikapp spårläggaren där förväntad och efterlängtad belöning finns!
Hur gör man, hur lägger man upp ett sådant här spår med olika liggtider?
Din kompis spårläggaren lägger upp den första delen av spåret som vanligt, kanske 800 meter med apporter/föremål. Efter första delen är det bra om han eller hon redan från början har utrustat sig med kaffetermos, macka, något att läsa och en stor portion tålamod. Här blir det paus i kanske en eller två timmar. På förutbestämd tid eller allra helst via telefonkontakt så startar förare och hund spårarbetet samtidigt som spårläggaren återupptar utläggandet av del två av spåret.
När sen hunden kommer fram till pausstället så växlar spåret över från att vara två timmar gammalt till att bara vara några minuter. Återigen är det här viktigt att tänka på att ha vinden i ryggen så att inte hunden söker sig fram på den färskare delen av spåret efter spårläggaren. Det finns även varianter av detta där man lägger del ett av spåret ena dagen och fortsätter med del två nästa dag. Detta ger givetvis hunden enorma tidsskillnader i spårvittringen att arbeta med. En utmaning, men kom ihåg att din hund klarar ofta mycket mer än vad du ger den ”credit” för.
Tro inte att elitspårets 1500 meter är max vad en hund orkar spåra. Våga pröva och kom framför allt ihåg att det inte finns några misslyckanden. Våga lägga 500 eller 1000, 2000 meter till. Man kan faktiskt ta en paus i spårarbetet och sen fortsätta!
Släpande spår…
Var en variant som Gunnar nämnde lite i förbifarten. I släpande spår så passar man på att skifta hund vi t ex en apport genom att man tar av och på spårselen.
Här gäller det så klart att hundarna har lärt sig att man arbetar med nosen (=spårar) bara när spårselen är på. Annars är det rast, vila som gäller.
Här spårar en hund medan den andra går en koppellängd bakom och så att säga vilar hjärnan. Lite som ett lagtempolag i cykel, där en man ligger först och drar det tunga lasset.
Hur pass gamla spår kan en hund spåra på?
En vecka gamla spår är inga problem, säger Gunnar Langneström som själv, av ren nyfikenhet, prövat att spåra med sina hundar på veckogamla spår. Jag tvivlar inte på att han har rätt men ska vi vanliga spårentusiaster träna med våra hundar på så pass gamla spår så bör de spåren nog ligga i ganska avskilda skogspartier där det är minimal risk för att ursprungsspåret utsätts för alltför mycket störningar av t ex andra hundar med ägare och kanske horder av svampplockare under höstmånaderna!
En annan föredragshållare med lång erfarenhet av tjänstehundar hos både militär- och polismyndighet berättade en gång att man har erfarenhet och bevisligen vet att några hundar klarat av tre veckor gamla spår.
Som sagt våga prova själv! Vad kan du förstöra? Fungerar det inte är det bara att sela av hunden, tömma termosen och packa ihop. Inte kommer din hund att ligga hemma i korgen på kvällen och deppa över ett missat spår. Du kanske gör det, men inte jycken, jag lovar! Än en gång under föredraget påminner Gunnar oss om att våga;
Lås er inte fast i tävlingsregler och gammalt tänkande utan våga pröva genom att utmana er själva och hunden!
